Åren gick men så plötsligt en tidig vårdag kom den elaka häxan Konkurrenta flygande till byn tillsammans med de stora drakarna Teve och Billboard. Häxan kom från Stockby, en hemsk plats där alla var sura och kalla. Häxan var ursinnig för att ingen längre frågade efter hennes brygder. Hon tyckte det var Sagas fel och hade därför bestämt sig för att stjäla hennes saftrecept.

Konkurrenta lyckades med sin listiga plan. Hon stal receptet och flög tillbaka med de stora drakarna i släptåg. Väl hemma satte hon genast igång med att koka saften till punkt och pricka efter Sagas anteckningar. Nu skulle här bakas andra bullar, skrockade häxan. Så fort den första satsen var klar så beordrade hon drakarna att, med en fasansfull fart, sprida budskapet om hennes nya dryck. Men det häxan inte visste, eftersom det inte stod i receptet, var att saften blev så god för att den var gjord med kärlek.

När Saga upptäckte att receptet var borta blev hon förkrossad. Hon förstod genast att det var häxan som låg bakom det usla tilltaget. Nu frågade alla efter häxans saft istället och det gjorde henne väldigt ledsen. Saga förstod att här krävdes reaktion och det snabbt.

Hon bestämde sig för att söka upp sina vänner Höken, Duvan och Spindeln. De bodde tillsammans bakom den stora svampen, på Kungsgatan 4b. Kanske kunde dom hjälpa henne? Hon berättade allt som hade hänt, samtidigt som tårarna rann nedför hennes kinder. Saga och hennes vänner satt i tre dagar och tre nätter och funderade på hur de skulle få alla att dricka hennes saft igen.

De stora drakarna Teve och Billboard skulle säkert vilja hjälpa till. Men vännerna tyckte att det var för osäkert eftersom drakarna ibland flög fel och eldade för kråkorna.(Vilket kråkorna hatade.)  De bestämde därför att Höken, som var en fågel med mycket skarpa ögon, skulle flyga över hela riket och ta reda på var alla invånare bodde, vad de hette och om de var törstiga. Duvan som var en kvick brevduva skulle berätta för rikets alla törstiga att Sagas saft var röd för att den var gjord på smultron, söt för att den var gjord med kärlek och hälsosam för att den var gjord med omtanke. Det skulle alla förstå. Spindeln som var en förtrollad spindel skulle spinna sitt magiska nät av ettor och nollor. Det fina med nätet var att det var så stort att det skulle nå alla invånare, även dom som inte var hemma när brevduvan varit där med sitt budskap.

Alla arbetade dag och natt, i veckor och månader och en hel sommar gick. Till hösten strömmade bud och förfrågningar in från rikets alla hörn. Alla ville nu ha Sagas goda smultronsaft. Höken fortsatte speja efter törstiga människor långt utanför landets gränser, Brevduvan kom dagligen tillbaka med positiva besked och Spindeln fortsatte att spinna sitt magiska nät.

Häxan blev förstås helt rasande, hon kunde inte förstå hur det lilla flickebarnet med sina små, små vänner kunde vinna tillbaka folkets strupar på bara några få månader. Efter en tid började en del invånare även att fråga efter Sagas sylt. När häxan fick höra detta blev hon galen av ilska och gav upp ett fasansfullt vrål vars eko fortfarande kan höras första måndagen i varje ny månad.

Men det, mina vänner, är en helt annan historia. Snipp, snapp snut – så var sagan om Saga slut.

Är du också är orolig för den elaka häxan kan du höra av dig till oss. Så kan vi hålla dig i handen när vi tillsammans skriver din framgångssaga.